ja det är jag.
Jag har exakt allt man kan kräva av ett liv...

Min älskling är den absolut bästa mannen som finns....
Han är helt suverän på alla sätt som går.

Han säger åt mig att lägga mig & vila när jag är trött eller inte mår bra.
Han tar barnen utan att tveka.
Han lagar mat, han diskar, han tvättar, han städar.

Självfallet gör vi allting båda två, men vad jag menar är att det inte är så att män som hjälper till hemma växer på träd, någon enstaka buske kanske....

Han tröstar mig om jag är ledsen,
han släpper allt om jag ber honom.
Han är den finaste, mest omtänksamma, kärleksfulla människa jag någonsin träffat.
Finns INGEN som honom.

Mina barn är friska & helt underbara.
Älsklingens stora son är oerhört hjälpsam & en sådan underbar kille så det finns inte.

Min svärmor & min svåger är två helt fantastiska människor.
Ställer ALLTID upp om man behöver det.
Min svärmor & jag, vi kan prata om ALLT.
hon är en utav få människor som man kan prata om allt & ingenting med.
Hon förtjänar både medalj & diplom för sina insatser.

Min "lilla mor" & hennes man är två människor som jag alltid kan vända mig till.
Dörren är alltid öppen & kaffet är alltid på.
Underbara människor.

Sedan har jag ju självfallet mina vänner, & några syskon.
De har alltid tid att prata.
Kommer med råd & stöd & de skulle resa hundra mil om jag bara bad dem.

Sarah, Matte, Marika, Regina, Micaela & Marie m.fl Ni är GULD värda!!!!!


Utan dessa människor i mitt liv så vet jag faktiskt inte om jag hade fixat denna situationen såpass bra som jag har gjort!!! TACK!!!!!!!

Jag har nu fått tid in till mammografi , bröstmottagningen i Uddevalla.
Onsdagen den 23 September klockan 13 skall jag infinna mig.
Undersökningen tar upp mot 2-3 timmar stod det.

& min älskling åker med mig =)  <3 <3 <3 <3 <3 <3

Jag har sovit dåligt denna veckan som har gått sedan mitt läkarbesök de de hittade KNÖLEN!!!
Jag har sovit lätt, oroligt & har ont i hela kroppen.

Ångesten har bokstavligt talat slagit mig på käften.
Flera gånger om.

Det som är jobbigt för mig just nu är att att INTE VETA.
det är skittufft skall ni veta...

Jag försöker fokusera på familjen & studierna, därför får mina vänner komma rätt långt ner över saker jag prioriterar just nu....

Jag hoppas, hoppas, hoppas, hoppas så oerhört innerligt att det inte är något.
Att det bara är, ja jag vet inte. Men inte cancer.

För hur jävla fräckt är det att få brsötcancer när man är tjugotre år????????

Självklart går jag hellre här om ett år med bara ett bröst & inget hår än att inte gå här alls.
Men jag hade mycket mycket hellre gått här om ett år precis som jag är!!!!
Med TVÅ bröst OCH hår!!!

Jag vet att forskningen & läkarnas kunskap hela tiden går framåt & att Sverige idag har kommit sjukt långt i ämnet cancer, brsötcancer.
Därför VET jag att detta kommer att gå skitbra, ÄVEN, om jag skulle (Gud förbjude) ha cancer!

Mitt vänstra bröst känns tyvärr inte längre som en del utav mig.
Kan inte röra vid det, vill inte veta av det.
Om KNÖLEN har växt, det vet jag inte eftersom jag inte rör vid det.
Jag vågar helt enkelt inte, av rädslan att skiten skall ha växt ännu mer.
Det är läkarnas sak det där.... inte min!!!

Jag är så jävla rädd just nu så jag vet inte vad jag skall ta mig till.
Vill bara kräkas ut skiten ur min kropp.
vill inte ha den där....
vill inte veta av det...

Jag har gråtit tusen & åter tusen gånger om under veckan som gått.
Känns som om det borde ta slut snart.

Tack mina nära & kära,
För att ni finns.
För att ni förstår.
För ALLT!!!




Tack





Jag älskar mitt liv, men jag vill fortsätta leva.
Jag kommer inte dö.
Men att leva & att LEVA är två skilda saker.
Kan jag inte leva, kan jag lika gärna dö!