Visst jag kan hålla min fasad utåt, jag kan le, jag kan skratta & lova dyrt & heligt att jag mår finfint...

När jag kommer hem så kryper jag upp i Glenns famn & bara gråter & gråter & gråter...

Känns konstigt att reagera så här... Fast ändå rätt logiskt...

Jag avskyr det...

Men jag är såå oerhört tacksam för att han finns där, det är ju ändå något som vi båda går igenom.
& jag vet hur dåligt han mår också, men ändå är han stark för min skull...
Jag avgudar honom. mitt allt. Min älskling... <3 <3 <3 <3

( & jag skrattar åt dem som tycker att du inte är värd något!
jag skrattar åt dem som förlorat dig...
DEM är inte värda dig, men dem är helt enkelt för småsinta för att se det själva.
Dem ser inte det jag ser hos dig, dem .. jaa... vad skall man säga...  )

Tack Fanny för lilla pratstunden här i veckan... Behövdes kan jag lova...

Underbara Regina... Min underbara, omtänksamma vän.
Du finns där i alla väder, i vått & torrt...
På bara några månader har du varit med mig till sjukhus tre gånger. Du är fantastisk, både som människa, vän & som stöd.  <3

Anne-Marie. Du är guld värd. Finns inga ord som kan beskriva hur viktig du är för mig! <3

Övriga vänner & familj. Ni betyder massor, det vet ni!! <3

Ni resterande, som spekulerar, sprider rykten, snackar skit osv osv osv. Far & flyg eller något...
Eller läs, & njuuuut...
Jag struntar högaktningsfullt i vilket faktiskt...

Nu skall jag fortsätta mitt tokstädande här...
Måste sysselsätta mig med något så varför inte skura golvet för 4 gången på mindre än två dygn??
Kan ju vara trevligt... Eller något...

Hej så länge